Sådär ja, då var det helg! Ska bli riktigt skönt, och det känns som att det inte kommer att gå så vilt till. Ikväll blir det en stillsam hemmakväll, och imorgon bär det av för lite firande Irish-style. Kosten och träningen den här veckan har gått som på en räls, och jag har verkligen nollat kolisarna så långt det bara går.

Sedan Januari har jag varit relativt liberal då det kommer till kosthållningen – inga större utsvävningar, men det resulterade i ungegfär 2-3 kilo extra på vågen. Inget jag gråter blod över, men nu är det slut på sötebrödsdagarna mina vänner.

Satt och pratade lite med Amina igår och vi kom fram till att det hade varit helt realistiskt att tappa 15 kilo till det här året – eller 15 cm runt midjan – det som kommer först helt enkelt. Muskler väger ju en del, och det är något som jag inte direkt brukar komma ihåg – utan stirrar mig blint på vågen. Så skärpning på den fronten Freddie (mental note)

Träningen har jag inte tummat på för en sekund. Jag kör mina 5-6 pass i veckan och mår som en kung av det. Hör och häpna, men den här tjockisen ska faktiskt gå sitt första instruktörsledda pass nästa vecka. Jag börjar med ett Body Pump-pass på Tisdag, och sen smäller jag av Le Grande Finale (!!) genom att köra dubbelpass på Torsdag, innefattandes av Spinning följt av Core. Så nu jäklar ska gubben få jobba!

Jag har ju schemat på ovanstående, så jag tror att jag kommer att beställa en Taxi Stockholm som passande får vänta utanför gymmet, för jag VET att jag inte kommer att överleva. Jag har ingen kondition, och är bara explosiv. Inget annat. Jag kan knappt stava till stamina eller uthållighet… Kombinera detta med dom där förbaskade jäkla cancer-pinnarna som jag dumt nog började med vid den ringa åldern av 15.

Nästa mål är rökningen. Den måste bara bort. Det finns ingenting som motiverar en att röka, inga bra vinster – bara förluster. Kan jag bara inte få byta ut det begäret mot något annat? Typ att… Lära mig springa? Jag vet inte, men jag ska f-n försöka att en gång för alla fimpa…

Avslutar med en bild på en väldigt trött farbror. Ja, farbror – ni hörde rätt. Halv-vägs 59 och inne på ålderns höst. Rynkig i pannan och tendens till tunnhårig (läs flintskallig). Trots detta, riktig glad – om än det ser ut som att jag kommer att döda något på bilden 😉

Tjing,

Freddie

Annonser