You are currently browsing the monthly archive for september 2011.

Har kollat igenom en massa mediadebatter, inlägg och annat de senaste dagarna och jag följer litegranna den förra tråden – men nu har det utvecklats till något annat. Är det lite av den svenska avundsjukan som jag känner av när jag ögnar igenom artiklar som inte gör annat än att kapa oss som gillar LCHF och verkligen lyckats med det? Varför kan ingen ”expert” säga precis som det egentligen är – att LCHF fungerar – och att man kanske är lite osäker på vad de långsiktiga konsekvenserna kan vara – men att man undersöker det?

Vad hände med att kunna sätta saker i perspektiv och kanske uttala sig lite mer nyanserat? Eller går inte det? Är vi så ”matade” att vi måste få i oss ”rena fakta” från tidiningarna och inte alls kan tänka efter själv?

Jag är inte forskare, men jag skulle nog kunna sammanfatta detta bättre än dom flesta när jag kollar igenom vad som skrivs om de långsiktiga konsekvenserna. Jag exempelvis vet vad min fetma hade orsakat för konsekvenser om jag fortsatt på min +40-kilosbana. Jag hade dött. Pang boom. Hade jag fått se en dag på min pension hade det varit bra, och hade jag passerat 55 så hade jag nog hoppat och jublat. Korrigering – jag hade inte hoppat för mina knän och leder hade nog varit så utslitna att jag knappt kunnat röra mig utan att känna smärta. För att inte tala om vägen fram till 55! Hur hade det sett ut? Vad hade jag haft för livskvalitet – inget? Nä, min sista år i livet hade nog varit som att ligga i kuvös – fast i min egen kropp.

Varför talar ingen om detta? Jag är ett exempel på att detta fungerar. Ibland önskar man nästan att kloningen tagit fart så de vid min 27-årsdag kunnat klona mig, sära på min genetiska kopia och låta han fortsätta den gamla självdestruktiva dieten på pizza, snabbmat och annat skräp – och sedan monitorera oss tillsammans. De hade troligen fått några års bra studier, iaf 20-25 år innan min klon rasat ihop pga överansträngt hjärta eller annat som dagens skitmat som de flesta tjockisar och pre-tjockisar stoppar i sig. Hoppas att ni fattar min poäng. Kort sagt spelar det idag ingen roll om en läkare hade sagt att jag kommer att dö vid 75 pga LCHF – för jag vet att det redan är 10-20 år mer än vad jag hade tidigare – och livskvaliten som varit mellan nu och dödagarna fyllda av så mycker mer än vad det hade varit på en kolhydratsbaserad kost.

Så varför bara inte säga precis som det är? Ni vet att övervikt leder till förtidig död och minskad livskvalité – det kan ni inte förneka. Och ni vet om ni kollar till oss som är feta/överviktiga att LCHF hjälper oss att bli av med just detta. Så varför tar ni inte av Er hatten, bockar och bugar – och börjar forska i varför det kommer sig att näringslära som idag anses korrekt kanske inte stämmet?

//Freddie

Annonser

De senaste dagarna har man kunnat läsa i dagstidningarna att det är lobbyister som till stor del ligger bakom lågkolhydrat-kostar; att den kommer att påverka vår miljö till det sämre då ökat köttintag leder till att fler djur måste födas upp, och det i sin tur skapar mer utsläpp.

Personligen tycker jag att detta med lobbyisterna låter ganska absurt, och jag kan inte förstå varför man skriver så. Ja, det kanske är så att det finns lobbyorganistaioner som sprider ordet vidare, men det finns sådana bakom varje större produktion. Detta då hela vårt samhälla handlar om pengar. Jag tycker inte att det är dåligt att vi lever i ett konsumptionssamhälle, utan jag rättar in mig helt perfekt i det ledet. För att vara helt ärlig tycker jag inte ens om det ordet – men när man pratar om LCHF och drar paralleller till just ekonomisk vinning blir jag lite illa till mods.

Tro mig, jag kommer alltid att ha ett så objektivt synsätt som möjligt till detta. Jag kommer inte att försvara LCHF till dödagar. Jag tror nämligen inte att den här kosten passar för alla. Min syn är att den har hjälpt mig och min viktnedgång. Idag har jag gått ner bra precis 30 kilo på denna kost, och det känns verkligen skönt att jag inte gjort någon operation eller hoppat på en diet som styrs av mirakelpiller eller svält. Jag ser inte detta som en temporär lösning på min fetma, utan kommer alltid att mer eller mindre följa denna kosten; vilket krasst kommer innebära att jag kommer att utesluta kolhydrater i största möjliga mån, och de gånger som jag väl väljer att äta kolhydrater kommer detta att baseras på hur långsamma dom är (GI-värdet). Märk väl att jag säger VÄLJER – för det är precis det jag gör. Jag gör ett aktivt val och är väl medveten om hur de påverkar min kropp.

Det är detta som är essensen med viktnedgång, oavsett om man väljer att köra LCHF, viktväktarna, GI eller någon annan slags metod för att uppfylla sin drömbild av hur man vill se ut och må. Som person kommer jag alltid att vara en stark förespråkare för LCHF, men jag inser även att jag inte kommer att gå över lik för att intyga någon om att detta är rätt för just dom. För detta har vi våra krigare som passar bra i massmedia. Jag pratar nu om bland annat Annika ”Fettdoktorn” Dahlqvist och Andreas ”Kostdoktorn” Eenfeldt. Jag väljer att skriva krigare då dessa personer har fått gå igenom många debatter, utfrågningar – men även fått ta mycket stryk under årens lopp.

Jag kan hålla med dom i mångt och mycket, men jag tror att det i många lägen faktiskt kan vara bra att ha en lite mer lugn approach och kanske inte vara för extrem i sina uttalanden. Det ”vi” måste inse är att detta inte är den ultimata metoden för alla – oavsett om studier tydligt visar på positiva effekter. Det spelar som sagt ingen roll för alla människor är olika; och utifrån tänker och agerar olika. Min rädsla är att det kan bli ett bakslag av alla dessa debatter som pågår. Jag tänker primärt på bland annat det jag skrev om lobbyisterna tidigare. Uppmärksamhet är bra – oavsett om den är bra eller dålig – för det ökar medvetenheten om ketogen kost, men jag tror att alla hade vunnit på att även sätta sig in i nackdelarna, att försöka förstå var motparten kommer från – för LCHF precis som allting annat har även en avigsida.

Så vad är då avigsidan? Ja, det finns många. Vissa dagar orkar man bara inte, och det är så enkelt att smälla i sig en baguette om man är hungrig kontra att börja vispa ihop något annat. Nu regaerar säkerligen någon och säger att det visst finns enklare rättare som man kan göra – och ja, det stämmer – men ibland orkar man som sagt inte. Jag har den senaste tiden blivit mycket mer liberal vad gäller kosthållning, detta då jag tycker att jag rasat för mycket i vikt. Jag behöver sakna ner min viktnedgång, vilket har lett till att jag ätit saker som inte kvalificerar in under LCHF-kategorin. Vissa kallar det fusk, jag väljer att kalla det balans. Jag vet vad som händer när jag äter kolhydrater, men jag vet också att om jag förbjuder migsjälv från att äta vissa saker så kanske jag inte kommer att hålla hela vägen ut. Då är risken för fetmaåterfall ett faktum.

Sakta men säkert har jag börjat släppa in vissa produkter som jag tidigare inte ätit. Bland annat är bönor en av dessa, men missförstå mig rätt nu. Potatis, Pasta och ris är fortfarande ett big no no, så även öl. Så, vad är det jag försöker att säga? Läser man mellan raderna så förstår man att det handlar om balans, att inte vara för extrem – och detta gäller både när det kommer till kost och hur man pratar om just kosten. Jag vill inte bli förknippad med vad som kan liknas vid fett-extemist som in i det sista slår huvudet blodigt för att få rätt – det är direkt kontraproduktivt om man vill få någon att testa denna, av massmedia benämnda, ”trenddieten”.

Det är ganska typiskt dagens media att göra liknande saker. Det lockar ju läsare – så all cred till dom – för dom har lyckats. Däremot kan jag tycka att man bör lägga locket på, för oavsett hur länge ”krigarna” kämpar så kommer det alltid att finnas motstånd – för åter igen – det är pengar som styr och det finns biljonbelopp att hämta ut från båda lägrena. Så ja, en högst personlig tanke är att man kanske skapar ett problem som egentligen inte finns, eller bör finnas.

Så funderar du på vad LCHF innebär; om det fungerat för dig – testa själv. Jag säger som en väldigt vis man skrivit – och det är att du skall testa detta i tre veckor och sedan skapa dig en åsikt. Det är väldigt viktigt tror jag – oavsett vad än det gäller – att skapa sig en egen bild. Kanske är det himmelen för din kropp, eller kanske är det något som hade kunnat liknats vid ett rent helvete. Det är upp till dig att avgöra, så försök att skapa dig en mer nyanserad bild. Testa. Och sist men inte minst, glöm positiva och negativa saker. Oavsett om jag, kostdoktorn, aftonbladet eller någon annan som publicerar pro- eller anti-texter säger si eller så , så är det bara du som kan skapa din egen sanning.

Det är alltså den enda sanna vägen, allt annat är att ljuga för dig själv – för i slutet av dagen så är det bara du som vet och känner vad som är rätt  och/eller fel just för dig.

Mvh
Freddie