Hej,

Idag när jag vaknade var jag helt sprittig i hela kroppen. Jag hade så mycket energi och var så peppad att jag inte visste var jag skulle ta vägen. Gjorde nästan hoppsasteg när jag vaknade – in i köket. Kikade runt lite, tog ett glas vatten och funderade på var jag skulle göra av all den här energin. Ja, inte är det i köket iaf tänkte jag för jag var inte alls hungrig. Hoppade ut i rummet, kollade in soffan – nä den behöver inte dammsugas (det gjorde jag igår)… Lite smått frustrerad hoppade jag vidare mot hallen och snubblade nästan över min träningsväska. HA! Där har vi det – mot gymmet!

Snabbare än Arlanda Expressen packade jag ihop väskan och började gå iväg mot gymmet. I parken som jag passerar påväg mot gymmet kommer jag på mig själv joggandes. Vad fan är det som händer med dig Freddie?! Jag stannade till, och måste nog sett ganska förvånad ut. Vad händer. Jag springer. Haha. Måste varit en syn. Äh, skitsamma tänkte jag – tydligen gillar jag att springa också, så jag fortsatte. Kände mig lite som Forrest Gump som bestämde sig för att springa kust till kust. Väl framme vid gymmet kom jag på att jag kanske ska ta på mig träningskläderna innan då min piké var genomsvettig. Ofräscht värre.

Nåväl, in på gymmet och började med intervallpass på Cross Trainern för att seden övergå till sittande cykel (Alpinpass). Kollade lite på tv-apparaterna som hänger i taket. Som vanligt var det ett utbud som ska få alla på maskierna att kännas tillfreds. Normalt sett är det Top Model, Matlagningsprogram med vad-han-nu-heter-som-är-sliskig, Simpsons och något random gammal engelsk serie (typ hem till gården). Juste – Per Morberg heter han. Det är med blandade känslor jag kollar på när han griljerar en spädgris, kastar sitt flottiga hår och kastar ner saker i en överdimensionerad ”paltgryta”. Fast jag gillar han. Han är liksom inte för mycket men ändå – kort sagt en man som säkerligen många älskar att hata haha 🙂

Efter det begav jag mig tillbaka mot skrot-delen av gymmet och hade bestämt mig för att totalt köra slut på biceps, triceps och bröst. Började med bröstövningarna och körde sedan supersets mellan biceps och triceps. I lurarna spelades Rage Against The Machine , eller RATM som jag brukar säga. Allt går så mycket bättre när man hör en halvt rabiat Zac de la Rocha skråla musik, eller det grymma gitarr-riffet i Bulls On Parade. Jag kände mig hemma, och musklerna värkte så det stod härliga till – men det fanns så mycket energi att ta ifrån att det nästan var löjligt. Helt plötsligt kollade jag på klockan och det hade nu varit 1.5 timmar sedan jag kommit till gymmet. Det var nästan som att det svartnat för ögonen och helt plötsligt står man bara där och undrar var tiden försvann. Jag körde då ett sista set på alla tre muskelgrupper, och körde totalt slut på dem – sen var jag nöjd 🙂

Väl tillbaka i omklädningsrummet hade jag mer eller mindre ett lyckorus, men vågade inte riktigt hoppa runt då risken för att snubbla på klinkergolvet, samt risken att bli totalt idiot-förklarad var för hög. Armar och bröst var så möra att jag var tvungen att kasta upp armen för att kunna tvätta huvudet. Jag skrattade för mig själv och fick helt enkelt använda väggen som stöd för armen, annars hade jag inte kunnat tvätta skallen. Dessutom fick mina triceps sig en rejäl strech på köpet – så det var lite vad man hade kunnat kalla för en win-win situation shower style! 😀

Imorgon kommer jag att gå tillbaka till gymmet som det ser ut, men har inte riktigt bestämt mig för vad det blir. Och som rubriken lyder så har träningen blivit mitt knark. Det har blivit min fix att kunna ta ut mina muskler så det bara skriker om det. Träningsvärken är ett faktum nästan varje dag – men jag njuter av det. Och vet ni vad – det är så mycket bättre att ens fix består av träning – istället för att som tidigare bestå av socker. Men man ska inte glömma att vila – så det blir tre vilodagar nästa vecka (Mån-Ons) och då tänker jag bara njuta av ledighet tillsammans med familjen. Kärlek!

Ta hand om Er,

Freddie

 

Annonser