Hej Sverige!

Jag tog en välförtjänt sovmorgon imorse. Hela helgen har varit fylld av massa roliga upptåg, sena nätter och ett och annat glas vin, rött såklart!

Idag hade jag tänkt prata lite om hälsovinster. Det finns flera att läsa om flera andra personer som också upptäckt de positiva effekterna med LCHF, och jag är inte sen att ställa mig i det ledet och hålla upp LCHF-flaggan högt. Jag tror att det är viktigt att man inte förväntar sig mirakel med denna kost, även om de flesta som väljer att äta den mer eller mindre finner någon punkt mirakulöst.

Ibland tar det lång tid att hitta något som man känner har förändrats, ibland tar det bara några dagar. Det jag märkte främst var att min mage blev mycket lugnare. Jag har inte alls lika gasig mage som tidigare, och den är som lugnare – inte alls lika på helspänn. Något annat som jag märkte efter det att jag kommit in i ketos var att mitt humör var mycket jämnare. Jag är som sagt en väldigt lugn person som älskar mysiga hemmakvällar med ett glas rött, en god köttbit och bra chill-musik, men jag har stundtals kort stubin. Jag tänker inte förväxla det med explosivitet som jag har gott om på gymmet, men ni förstår vad jag menar.

Sömnen har även den påverkats till det positivare. Jag sover tyngre än tidigare då jag kunde vakna och ligga och vrida och vända mig. Snarkningarna har även dom mer eller mindre upphört – och det är riktigt skönt. Tidigare fick min dåvarande ”sängkamrat” vissa gånger gå ut i rummet och sova på soffan för att jag lät som ett tröskverk. Tro mig, det är inte kul att få höra sådana saker – speciellt inte när man kan tänka ”inatt ska jag fan inte snarka!”

Jag känner också att jag fått mycket bättre hy. Tidigare har jag haft små utslag, nästan som små finnar, i pannan – men dom är i princip borta. Jag kan inte förklara det på annat sätt än att kosten har satt sina spår 🙂

Vikten har stadigt sjunkit, och den mer eller mindre rasade de första månderna. Jag har haft väldigt många platåer, men det tror jag också beror på att jag experimenterat väldigt mycket med kosten för att hitta vad som passar mig. Därför har jag inte brytt mig så mycket om jag gått upp när jag testat nya saker – utan jag ser det som att jag testat – och nu vet jag vad jag kan och inte kan äta. Kort sagt har jag lärt mig den hårda vägen vad som fungera roch inte fungerar.

Jag tror inte att det finns ett färdigt framgångsrecept på vad man ska äta, och detta är väldigt viktigt att ha i åtanke när man börjar LCHF. Vi kommer att reagera helt olika på olika saker. Det är för att vi som människa är olikt byggda, och vissa är mer insulinresistenta än andra. Jag personligen är väldigt känslig för insulin, och kollar jag på en pizza så går min vikt upp. Just idag är jag inte i ketos, detta då jag ätit lite mer kolhydrat rik kost hela veckan efter ordination från en läkare på Karolinska efter jag tuppade av förra veckan.

Jag vet inte om det är rätt eller fel att jag lyssnade, men kroppen har verkligen repat sig efter detta. Dock har det satt sina spår på vågen som ökat med två kilo denna vecka. Jag har därför sakta men säkert börja krypa tillbaka mot ketos-läge igen. Det kommer att ta cirka 4-5 dagar och vikten som jag lagt på mig kommer på Söndag att vara ett minne blott. Jag kommer dock inte att stirra mig blint på vågen och det är verkligen ett av de bästa råd som jag kan ge Er som håller på eller ska börja med LCHF. Vågen kan nämligen hjälpa eller stjälpa – men kom ihåg att oavsett om den går upp eller ner så är det inte hela sanningen. Jag har exempelvis stått och pendlat mellan 99-100 nu i 3 veckor tror jag, men jag har krympt runt midjan – och jag känner verkligen att jag fått mer muskler än tidigare pga. min träning.

Träning ja. Det har varit mycket snack både här på bloggen (kommentarer) och på andra forum om min viktnedgång. Det är verkligen kul att läsa, men det är ibland lite störigt att folk liksom tar förgivet att det är träningen som gett de resultat som jag idag kan visa upp. Jag har skrivit om detta tidigare, men väljer att säga det igen….

Träning;

Jag tränade INTE under de första 3 månaderna. Under dessa månader gick jag ner nästan 18 kilo av min totala viktnedgång. Denna viktnedgång var således ENDAST på grund av omläggning av min kost – inget annat. Däremot så fanns alltid träningen i baktanke, men jag ville inte alls börja direkt för jag var inte alls bekväm med min vikt. Idag bryr jag mig inte ett smack om det, för jag vet att jag inte kommer att se ut som jag gör inom några månder. Då jag inte tränat på en icke-ketogen kost så har jag inget direkt att jämföra med, men detta fungerar riktigt bra. Kroppen skriker verkligen efter energi efter träningen, och jag har märkt att maten smakar så mycket bättre efter träning än normalt.

Idag tränar jag 5 dagar i veckan, och har precis gjort som så att jag tränar efter jobbet istället för på lunchen. Jag märker att jag hinner med mycket mer, och övningarna har en tendens att inte bli lika isolerade när jag känner att jag har tidspress. Efter jobbet finns det däremot ingen tidspress, och jag låter övningarna ta den tid som de behöver. Ibland går det snabbt, ibland lite långsammare. Oavsett vad så svettas jag som en gris under varje pass. Idag kunde jag bland annat BOKSTAVLIGEN vrida ur min t-shirt. När jag körde övningarna så droppade det svett på backen, och en polare som jag tränade första passet med idag frågade om jag använde efedrin eller något annat thermogent då jag svettades så mycket. Han hade tydligen inte sett något liknande. Det jag använder mig av just nu är en prestationshöjare som heter Jack3D, inget annat.

Så för att sammanfatta träningen så kan jag väl direkt säga att om man bara ser till vikten och inte alls bryr sig om hur kroppen blir mer formad så är det direkt kontraproduktivt. Jag kan garantera att om jag inte tränat så hade kilon försvunnit mycket snabbare. Å andra sidan så hade jag inte alls valt bort resultaten som jag fått på gymmet för att väga mindre. Jag tränar inte för att gå ner i vikt – jag tränar för att jag ska må bättre och bli mer aktiv än vad jag var tidigare.

Idag är gymmet lika självklart för mig som att jag äter middag. Det tog ett bra tag innan jag släpade mig dit, men det var också det jobbigaste. Det fanns så många frågetecken innan jag klev in där. Jag var minst sagt orolig, men nu idag finns har frågetecknena bytts ut mot utropstecken. Att träna, och speciellt efter är nog bland de härligaste känslorna som jag varit med om. Det verkligen spritter i min kropp när jag är påväg dit, och när jag går därifrån så känns verkligen allting helt perfekt. Vad mer kan man önska sig?

Fortsatt trevlig kväll,
Freddie

Annonser