Hej Sverige,

Ikväll är det Lördag och normalt sett brukar jag vara ute på stan såhärdags – men idag känner jag bara för att vara hemma, ligga på soffan och andas ut. Är ganska skönt att inte behöva göra någonting alls faktiskt 🙂 I övrigt har jag haft två underbara dagar med min familj och vänner. Pappa som jag såg för första gången sedan December var riktigt stolt när vi sågs. Han kände mig på ansiktet och skrattade  – ”Herregud gubben, du har ju inga kinder kvar!”.

Som jag sagt tidigare har jag alltid haft svårt att ta komplimanger för att jag normalt sett dömer mig själv jävligt hårt. Det andra säger är jättebra är oftast bara ”sådär” för mig. Jag gillar att piska mig själv. Gillar att nå bra resultat – och i ärlighetens namn så är jag nog min egen tuffaste domare.

Men nu iaf till sammanfattningen över det första halvåret med ny livsstil.

Startade gjorde jag i Januari, den 10e Januari för att vara mer exakt. Då hade jag i ca 2-3 månader funderat på att ta tag i mitt liv, och det var redan från start klart att jag skulle börja med LCHF. Detta då jag tidigare körde LCHF, men slutade tyvärr efter 2-3 månader. Jag hade helt klart inte motivationen att fortsätta med det då jag inte hade korrekt mental inställning.

Den första veckan när jag började i Januari var ett rent helvete – bokstavligen. Jag hade sån huvudvärk, och folk i min närhet kollade så väldigt konstigt på mig. Det var nästan som att dom trodde att jag skulle ta livet av migsjälv där jag satt nästan 126 kilo tung och vräkte i mig fett i massor. Oftast var det stora köttbitar med antingen gräddsås eller bearnaise. I ärlighetens namn skämdes jag nästan lite. Att prata om kosteffekterna kunde jag inte heller, för jag hade ingen erfarenhet av det. Vad som rent medicinskt skule hända kan jag knappt svara på idag – men jag hade intalat migsjälv att det skulle fungera.

Det är nog en av de största tillgångarna som jag har. När det kommer till vissa saker så är jag extremt självsäker. Likväl är jag inte det i andra sammanhang – men när jag ställer in mig på att klara något så gör jag alltid det. Jag tycker inte alls om att gå halvvägs, och i vissa fall går jag nästan över lik för att nå mitt mål. Detta var så en av dom saker som jag bestämde mig för att lyckas med.

Jag har en tendens att bli ganska manisk ibland, eller iaf uppfattas som ganska manisk när jag riktat in mig på att klara något. Så var det även denna gången, och jag har nog fler än en gång ”läxat upp” folk som kritiserat mig, samtidigt som de äter en pizza och dricker en cola. Jag har lite svårt med det faktiskt, så än fortfarande idag. Dock har det även kommit fram många och frågat intressanta frågor – och sånt gillar jag.

Problem;

De problem som jag stött på under denna period är nog gasnka klassiska. Jag har hamnat på platåer och haft dagar jag tvekat. Har fallit ihop av trötthet, gått in i väggen och haft både vätske- och saltbrist. Det finns säkerligen sätt för att förhindra allt detta, men jag tror som sagt att man måste slå i backen några gånger (dock inte bokstavligen) för att lära sig saker. Det spelar ingen roll om det gäller att lära dig cykla, eller hur man når en sundare kropp.

Ett annat ständigt problem har varit de gamla lärorna som jag haft. Jag har totalt varit tvungen att omprogrammera både de vanliga måltiderna men även belöningssystemen. Det är svårt, och precis som med allt annat är det inte alltid en dans på rosor.

Problem är till för att lösas, och jag tror som jag skrivit tidigare att ens mentala inställning är skillnaden mellan vinst eller förlust. Jag har alltid vid motgång försökt att vända det till något positivt. De gånger som jag varit på en platå och vikten stått stilla har jag tänkt att det är bara min kropp som protesterar och vill testa mig, de gånger som jag tvekat på om jag vill fortsätta har jag kollat på gamla bilder. Det är faktiskt enklare att komma ihåg en dålig sak än tusen bra saker när det regnar.

Jag har haft den värsta huvudvärken i mitt liv när jag tömde min kropp på glykogen för att sätta mig i ketos. Dit vill jag inte igen, men jag vet att det kommer att hända. Då är jag förberedd. Så länge jag vet vad som kan hända i problemväg så kommer jag att vara förberedd, och då vet jag också att jag kommer att klara av det.

Vinster;

Förutom ett minskat midjemått och en massa tappade kilon så är nog den största vinsten att jag lärt mig om migsjälv. Har lärt mig att om jag verkligen vill så kan jag klara det. Har lärt mig att det endast är jag som kan förändra mig till det bättre. Min hälsa idag är på topp, iaf sett från hur jag haft det tidigare. Mitt självförtroende har fått en rejäl boost. Idag kan jag klara allt.

Har lärt mig att utamana migsjälv, att pressa mig till det yttersta, och vet ni vad – det är en fantastisk känsla att klara av något som man inte tror att man kan göra. Gymmet var en sådan sak. Hade jag sagt till något att om 6 månader så kommer jag att vara den mest aktiva på hela arbetsplatsen då det kommer att träna – ja, då hade folk skrattat. Dom gör inte det idag. Jag tränar sedan drygt 2 månader sedan 5 gånger i veckan. Jag kör pass som gör att jag svettas som en gris – och jag älskar det!

Jag tror fortfarande att jag är nyförälskad varje dag som jag vaknar för livet är verkligen underbart. Det är något som jag har lärt mig under denna resa, och något som jag kommer att lära mig varje dag.

Självvärdet har jag också fått tillbaka. Många säger att jag lyser nuförtiden. Det märks nog även på sättet som jag pratar nuförtiden. Jag håller alltid huvudet högt, och jag älskar att jag idag kan vara den jag verkligen är. Det märks, och jag har inte alls lika svårt med vissa saker. Jag drar mig inte längre för att prata med totala främlingar, något som jag tidigare gjorde för att jag var helt säker på att innan jag redan öppnat munnen så hade dom bestämt sig för att den där tjockisen är inget att ha.

Jag säger inte att så var fallet tidigare, men det var min verklighet för jag trodde verkligen att det var så. Under denna perioden har denna lärdom att så inte var fallet – att jag är värd mer – bidragit till att jag träffat väldigt många nya underbara människor , och kanske den underbaraste av alla. Någon som jag utan problem hade kunnat spendera resten av mitt liv med. Även om det nu inte blir hon som jag vaknar upp bredvid i framtiden så vet jag iaf att jag har chans att träffa någon som är lika bra eller bättre än henne – för det är jag verkligen värd. Så hade jag inte alls kunnat tänka för ett halvår sedan.

Motivation;

Jag har alltid haft speciella sätt att motivera migsjälv. Ibland med morot, och ibland med piska. Så även denna gång har båda dessa element motiverat mig under resans gång. Den största motivatorn har dock varit att jag börjat prata öppet om mina problem, och var jag vill nå. Det finns något speciell med detta som jag inte kan sätta fingret på, men att totalt blotta sig och visa sin sårbarhet är nog det bästa skyddet hur paradoxalt det än må låta.

Så ett tips här är att använda dig av vänner, forum och andra medier. Bakanta dig med likasinnande, men lär även känna ”fienden”. Jag tror att det är väldigt viktigt att få en nyanserad bild av allt – oavsett vad än det gäller. Jag har försökt att inte snöa in mig på något. Jag tror att om man inte har denna nyanserade bilden så får, som i detta fall, LCHF en kult/sekt-liknande stämpel – och det måste nog alla hålla med om inte är positivt alls. Därav är det viktigt att lyssna och inte kritisera för mycket. Jag kommer att rekommendera LCHF till vem som helst, men jag kommer också att ha full förståelse för dom som säger att det bara är skit och inte fungerar (även om jag vet att så inte är fallet för mig).

Något annat som jag kan känna idag är just det här med den fula ankungen-historian. Jag känner att jag är på god väg att bli en svan, men det kommer nog dröja ytterligare ett år innan jag själv kommer att se en svan i spegeln. De dagar som jag tvekar brukar jag gå in här och läsa igenom gamla kommentarer där ni läsare skriver att jag motiverar och är duktig. Sånt är jätteviktigt.

——–

01.34 — Nu känner jag att jag är för trött för att skriva vidare, så jag fortsätter imorgon. Har inte läst igenom texten ovan, så det är säkerligen flera stavfel och meningsbyggnader som är helt åt skogen fel – men jag fixar det imorgon.

Sov gott,

Freddie

———

Sådär – nu är det en ny dag, och jag ska snart gå ner och handla på ICA. Sen blir det nog att städa litegranna som jag oftast gör på Söndagar. Ska försöka att få tag på något riktigt bra kött och Bea idag tror jag. I övrigt kommer helgen att gå i festens tecken, och jag kommer att ha besök Fre-Sön. Planerar in en Söndagsbrunch i Vanadislunden med en god vän till mig, så det är väl bara att hålla tummarna för att vädret håller i sig. Skulle tydligen vara lite ostadigt väder veckan som kommer.

Men vidare med sammanfattningen då;

Maten;

Jag har varit ganska enkelspårig när det kommer till maten, och jag har under perioder kunnat äta samma mat flera dagar i rad. Oftast har det varit biffar och kyckling. Matlåda var något som jag snabbt införde på luncherna, men något som jag senaste månaden inte alls varit lika strikt med. Dock mådde jag så bra på det så nästa vecka så kommer jag att återgå helt till matlåda och helt skippa att äta ute. Ska försöka att hålla ner det till max en gång per vecka. Under de första månaderna så åt jag inte ute överhuvudtaget, vilket var en enorm skillnad mot för mitt tidigare liv då jag bara åt ute.

Något annat som jag upptäckte var hur väldigt laktos-intolerant jag är. Trodde att jag kommit bort från det, men om man äter perfekt varje dag, för att sedan äta något laktosaktigt och magen slås ut inom loppet av 10 minuter så förstår man ganska fort att jag troligen inte mådde så himla bra innan, fastän det inte märktes så mycket. Men det är väl så livet är. Mår man inte bra så blir det till slut ett normalläge, och man har inget annat att jämföra med. Då när man helt plötsligt mår bättre och äter något som man tidigare åt, och börjar må piss – ja, ni förstår själva, då blir man fundersam.

Mikrovågsugn köpte jag också ganska fort för att kunna värma min mat. Jag har inte haft mikro i flera år då jag inte funnit något syfte för den, men nu används den relativt flitigt för att värma upp mat. Försöker dock att använda ugn och spis i största möjliga mån, även för uppvärmning för jag tycker att mat ska få ta tid att göra. Det är ingenting som man skall hasta igenom, och det är verkligen en lärdom som jag fått under dessa månader. Jag älskar att laga mat, och jag är ganska duktig på det också. Genom att börja med LCHF har jag börjat kolla mer på var maten kommer från, vad den innehåller och olika sätt att tillaga den på. Förutom salt och peppar är nog den viktigaste ingrediensen kärlek. Jag vet, det kanske låter krystat, men det är faktiskt sant. Man ska ha stolthet i allting som man gör, och att bara kasta ihop maten må ge ett bra resultat – men en maträtt gjord på kärlek smakar så mycket bättre – och man mår också bättre av det!

Vad jag saknar i matväg är nog speciellt Makaroner och korv, Palt (Världens godaste maträtt) och Ciabatta. Makaroner har jag inte ätit sedan jag började, inte palt heller. Ciabatta har jag nog ätit 2-3 gånger – och det var så himla gott. Det är precis det här jag menar med balansen. Jag tror inte att man orkar hålla på för länge om det blir för många saker som man känner att man saknar. Tyvärr finns inget substitut för ovanstående rätter. Visst, många säger ät det här istället, men det är som att jämföra vittvin som man kört i Sodastreamer mot en perfket kyld Moët – det ser kanske likadant ut, och bubblar – men det essentiella (smaken) är inte den samma. Det går helt enkelt inte. Utifrån denna tes har jag således bestämt mig för att jag vissa gånger för göra avkliv från kosten. Jag är däremot VÄLDIGT nogrann med att INTE se detta som en belöning, för det är det inte. Jag äter det för att jag VILL, inte för att belöna mig.

Att belöna sig med mat är det dummaste man kan göra, oavsett om det är bra mat eller inte. Det är inte bra att vänja hjärnan vid att om man presterar bra så får man mat. Det var precis så jag blev fet. Så även om det skulle kunna ses som att jag lyxar till det om jag ex. gör tapas hemma så är jag väldigt nogrann med att inte säga att jag ”lyxar till det” , ”unnar mig” eller säger att ”jag är värd det”.

Jag kommer att göra ett nytt inlägg om hälsovinster, troligen imorgon efter gymmet.

Ha det bra

//Freddie

Annonser