Hej,

Efter att ha läst igenom en massa forum och bloggar undertiden som jag hållt på med LCHF, men även månaderna innan jag började så har jag blivit väldigt förvånad. Det som förvånar mig är att alla verkar vara så koncentrerade på vad man ska äta, när man ska göra det och ibland även hur man ska göra det. Jag var likadan när jag började. Letade förbrilt efter recept och levde nästan lite dag-för-dag om man kan uttrycka sig så. Bloggar och forum med LCHF som inriktning pumpar ut recept på kött-, fågel- och fiskrätter. Bröd på kesella. Vad du skall ha hemma i kylskåpet, skafferiet. Vad du ska se upp med, och vad som går att äta ibland om du är sådär lite extra syndig för att du precis lyckats springa dom där 3 kilometrarna som du tidigare flåsade dig igenom.

 

Jag har varit likadan, och vill inte kasta sten i glashus eller förarga någon (Jantelagen?) – men vad jag stör mig på är varför ingen skrivit om de mer mentala bitarna. På de flesta större LCHF-sidorna finns det guider med vad du kan äta, och inte ära – men – varför (???) finns det inte en likadan snabbguide på hur du rent mentalt förbereder dig för den kommande viktresan?

 

För mig var, och är fortfarande än idag, den mentala biten det tyyngsta. Jag tänker inte sticka under stolen med hur många gånger som jag under dessa månader velat ha godis, käka vitt bröd till frukost eller mer eller mindre kunnat döda för en Daim-glass. Att säga något annat är att ljuga. Visst, jag kanske inte hade gått så långt så att jag hade handgripligen gått lös för en strut, men det har varit nära. Jag tror (!) att det är mänskligt att ha brister, mänskligt att fela och fuska – men vad som skiljer vinnare från förlorare i denna fettkamp är, enligt mig, vetskapen om konsekvenserna. Jag kan om jag vill gå ner på 7-11 som ligger nedanför mig här på Odengatan, köpa en påse Gott och Blandat och sedan moffa i mig den på 5 röda. Inga problem. Jag är nästan 100kg hungrig norrlänning så 150gram godis skulle nog inte fälla mig i första taget. Dock vet jag att jag kommer att må pyton av det, och säkerligen öka några hekto på vågen efter det. Men det är vetskapen om konsekvenserna som gör att jag inte tar det steget – samt att jag inte gillar att bli mer eller mindre magsjuk som jag blir av snarra.

Eller vad tror ni själva?
Kommentera gärna

Likväl som att ni valde att börja med LCHF – som att ni avstår ex. ert favoritgodis – så har ni gjort ett aktivt val. Det finns ingen som kan komma och säga att de gett upp LCHF för att maten var för tråkig jag fick bara äta äggusch, bacon gör mig galen eller att de ledsnat på Bearnaise. Ingen. Det är inte det man äter, eller inte får äta, som gör att just du väljer att inte fortsätta vidare. Det handlar om motivation. motivation , motivation och åter igen motivation. Jag kan inte säga det ordet för många gånger – m o t i v a t i o n

 

 

(Tepaus)

 

 

Sådär. Det var gott. Har kvar en burk Jasmine-te som jag köpte med mig från Peking. Doftar lika underbart som det smakar 🙂

 

 

Men back on track då.

 

Jo, motivation (där kom det igen). Jag brukar tänka såhär; Jag har valt att äta denna typ av kost. En kost som innehåller så lite kolhydrater som möjligt. Jag gör det för att jag vill kunna leva ett aktivare liv, för att jag ska kunna njuta av livet till dess fullo, att inte behöva skämmas när jag går till badhuset, att kunna leka med mina framtida barn och för att vara friskare och finnas där för mina nära och kära. Listan kan göras lång. Men bara för att jag lever så idag – betyder det inte att jag inte kommer att göra det om jag väljer att ex. käka ett Nan-bröd när jag väl passar på att gå ut på en middag med familj eller vänner. Snarare tvärtom. Jag väljer livet, och jag väljer att må bra. Sen om det kallas LCHF, fakir eller något annat spelar mig mindre roll. Jag vill inte bli sedd som den där killen som säger och gör allting rätt. Jag är inte perfekt. Långt ifrån. Men jag vet att alla mina handlingar har konsekvenser – både negativa och positiva.

 

Något annat som jag också funderat över är kritik – både positiv och negativ kritik. Tro mig, jag kan gå lös som en tiger om jag känner att någon ger negativ kritik, men bara om den är icke-konstruktiv. Visst, jag är också bra på att dra ur mig grodor och kan uppfattas som ganska enkelspårig vissa gånger. Oftast beror det på dagsform, men i mångt och mycket hur mycket man känner att motparten lyssnar. Jag försöker att alltid gå in objektivt när jag ger kritik, och försöker att se den andra partens sida – men vissa gånger tar det bara stopp. Jag tänker inte på något speciellt, men kan ta några exempel där folk kritiserat det val av kost som jag gjort. Oftast har jag avbrutit dem i deras försök av, vad jag kännt, att sänka mig. Stannat upp och frågat ”Vad är din poäng med det hela? Vill du hjälpa eller stjälpa mig?”. De som vill en väl ger i 99 fall av 100 en förklaring till varför.

 

Jag gillar kritik, så missförstå mig rätt. Konstruktiv kritik, men även kritik som kan leda till debatt. Jag vill diskutera. Jag vill lära mig – MEN – jag vill inte att du ska lära mig, inte heller någon bok. Jag vill hitta inspiration – och jag vill hitta mitt mål. Jag vill göra det själv, med hjälp. Så tror jag nämligen att det bästa sättet att bygga en stabil grund på inför framtiden. Men jag är inte så dum att jag kommer att hoppa från ett tak, eller försöka att vara utan luft i 5 minuter under vattnet bara för att någon säger åt mig att det är ”det nya sättet att gå ner i vikt”.

 

Ok, det kanske låter lite extremt – men min poäng är att du själv måste hitta din väg. Du måste själv lära dig vad som fungerar och inte fungerar. Låt dig därför inte avskräckas av det du läser eller ser om LCHF – men låt det inte heller dra dig så långt att du förskönar och försvarar något som du inte själv upplevt. Självklart har alla rätt till sin mening, men alla dessa tyckare stör mig. Jag är också en tyckare, och därav också kanske en hycklare – men jag försöker att bli bättre. Försöker att inte tala förutfattade meningar, försöker att inte stjälpa eller kolla snett på den som gör raka motsatsen till migsjälv. För vem är jag att säga att en annan person gör fel om de mår bra – likväl som de inte har rätt att säga till mig att min glädje eller välbefinnande är fel?

 

Den sämsta planen är den som du inte kan ändra sa en gång en vis man. Min plan är inte att leva efter LCHF resten av livet. Jag säger inte att jag kommer att sluta imorgon eller nästa år – för det kan jag inte göra. Jag kommer att göra det som känns bäst för mig på kort och lång sikt – och just nu råkar det vara så att LCHF är svaret på båda dessa. Jag kommer att skriva om vad som händer och hur det går på denna resa – och så sant som att jag kommer att lyckas ta mig hela vägen så kommer jag att skriva om både positiva och negativa saker. Likväl som att jag gått ner 26kg till dags dato kommer jag även att skriva om jag dimper ner i backen av utmattning. Det här handlar om mig, min omgivning och min framtid. Det är varken ett manus för livslång glädje och ett lättare liv eller en säker väg mot höga blodfetter – det är bara min vardag, mina val och konsekvenserna av dessa i stundtals inkorrekt men rolig svenska.

 

Så gör dig själv en tjänst;

  • Ta in informationen, bearbeta, inspireras – och utför.
    Det är bara du som kan bestämma hur din framtid kan bli. Luta dig mot andra om du behöver det, men se till att kunna stå stadigt om det stödet inte finns bredvid dig och det börjar blåsa.
  • Lyssna på andra, men kom ihåg att deras ord kanske inte blir din lag. Gör det som du vet att du mår bra utav – bra som dåligt – och lär dig att ta konsekvenserna av det.
  • Kom ihåg att de största motgångarna kan vändas, och vem vet – kanske blir det din största framgång?
  • Lär av dig själv, visa andra – men kom ihåg att dom kanske inte lyssnar på dig alla gånger.
  • Var tålmodig och tänk på att alla inte blir fulländade över en natt – oavsett om det gäller vikt eller något annat som du eftersöker.
  • Hitta motivation i allt du gör. Le. Ibland måste du plåga digsjälv för att göra dig påmind om gamla tider och att du inte skall tillbaka dit. Det är viktigt.
  • Kom ihåg att det är viktigare att se morgondagen, kontra att du bestämmer dig för att nästa år skall du nå ditt mål. Le mer.
  • Var glad och hitta glädje i det du gör – ingen har dött av att vara glad. Och kom ihåg att oavsett vad du ser, läser eller hör – oavsett vem än som säger det – så är det inte en sanning eller lögn förrän du testat själv.

Med dessa stundtals förvirrande meningar, och kanske någon ljusglimt mellan punkterna avslutar jag detta blogginlägg. Nu väntar en rykande varm te-kopp på balkongen ackompanjerat av en av mina favoritartister – Amos Lee.

Lev väl,
Freddie

Annonser