Halloj!

Idag var då sista dagen innan semestern börjar (dvs. nu). Jag kommer inte att vara kvar i Stockholm, utan åker iväg, fast stannar denna gång inom landets gränser. Ska besöka lite vänner som jag inte träffat på länge. Många av dom som är kvar uppe i Luleå har frågat om jag kommer upp, men jag har svarat nej. Ingen av dom trodde dock mig, men jag ljuger inte i detta fall. Jag kommer inte att sätta min fot på ett norrgående plan innan jag tappat 30 kg. Det är några kilon kvar, men jag ska försöka mitt yttersta att göra tiden så kort som möjligt.

Så vad ska jag göra då? Ptja, jag drar iväg till Jököping på Måndag där jag ska träffa världens finaste Cessi. Cessi är en av mina absolut bästa vänner, och när vi bodde i samma stad var vi nästan som knoll och tott. Det är en tjej som jag kan prata om allt med, alltid roliga upptåg, och extremt varmhjärtad. Mer sånt behövs när man kollar ut genom fönstret och bara ser regn, regn och åter regn.

I övrigt så ska jag under nästa vecka skärpa till kosten igen. Jag känner själv att jag blivit lite loj på den fronten, och nu är det dags att dra åt remmen igen. Helst av allt skulle jag vilja testa fakir – helst under hela sommaren, så jag kommer nog att mjukstarta nu – för att sedan köra 6-7 veckor strikt fakir (dvs. hela Juli och två första veckorna i Augusti). Varför jag inte fortsätter längre är ganska enkelt. Det är nämligen så att jag i Augusti drar ner till Agadir igen (Marocko) där jag var för några veckor sedan. Jag blev helt förälskad i staden, folket etc!

Men åter till fakir. Jag har ”testat” det en vecka, och det var i början av min karriär som LCHF´are. Jag kände att det blev alldelens för mycket. Min kropp liksom sloknade – hade ingen stamina – huvudvärk infann sig etc. etc. Jag tror att det beror på att jag inte var helt omställt, men nu är jag det – och framför allt så finns nu viljan! Första gången hade jag nog inte ens ställt upp ett mål att jag skulle köra i X antal dagar/veckor. Det har jag däremot gjort nu, och istället för skräckinjagande så känns det faktiskt ganska skönt. Jag hinner liksom landa rent mentalt innan jag börjar. Tror att det är väldigt viktigt att liksom komma till det stadiet innan man sätter sig på spikarna så att säga.

I övrigt så kommer det att bli händelserika dagar. Jag hade hoppats på en picnic med folket från KiF här i Stockholm, men vädergudarna verkar inte vilja detsamma. Vem vet – kanske är dom mutade av Becel eller annat? Hur som hoppas jag på sol, och en framtida picnic. Hade varit riktigt kul att träffa andra som kör samma race som en själv. Söndag bjuder på middagsdate med min underbara Caroline, eller fru som hon kallar sig själv i min närhet. Kärt barn har många namn 😉 Och sen Mån-Tors Jönköping. Midsommar kommer jag att fira lite norr om Stockholm i goda vänners lag. Kommer bli grillning, kanske sällskapsspel och självklart rött vin.

För er som kör LCHF och dricker vin/sprit/alkohol så kasnke ni har märkt att det slår som bara den. Två glas vin så har man en redig grund för en karatefylla som heter duga. Nu kommer jag kanske inte att gå fullt så långt då jag hellre firar midsommar under bar himmel, kontra fosterställning under ett plastbord från Jysk. Men vi får se – time will tell.

Ska försöka att blogga lite mer under semestern. Kommer troligen att ha mer tid över på semestern då det varit hektiskt jobbigt på arbetsfronten senaste tiden. Men nog om det, nu ska jag stoppa i mig lite parmesankyckling och göra mig iordning inför kvällens upptåg.

Fortsatt trevlig kväll!

Freddie

Annonser