You are currently browsing the monthly archive for februari 2011.

Ibland så tänker jag mycket. Ibland för mycket. Jag skulle nog, av de som känner mig väl, beskrivas som en stor tänkare. Kanske inte för att mina tankar är storslagna, utan mycket för att jag funderar. Funderar på livet, vad som hänt, vad som ska hända. Det handlar inte om att bearbeta någon sorg, eller någon förlust – utan mer att hinna ikapp med sigsjälv. För mig är det väldigt viktigt att ge migsjälv den tiden att hinna bearbeta alla intryck som jag annars bara flyger förbi. Just nu sitter jag och funderar, och tänkte därför skriva av mig litegranna – hope you don´t mind.

Jag tror att det är viktigt att man delar med sig av sig själv, och låter andra göra samma sak. Att kunna lyssna är en bra egenskap som jag värderar väldigt högt hos mina vänner och de andra som jag umgås ikring. Det kanske inte är så vanligt att man delar med sig av allt till alla, ex. som att skriva något i denna blogg som kan läsas av vemsomhelst. Men faktiskt känns det som att prata med migsjälv när jag skriver.

Lika väl som att jag håller på att förändras rent vikt- och hälsomässigt tror jag att det hade varit om än omäjligt att inte kunna förändra sin personlighet. Jag har funderat massor över hur jag kommer att förändras rent psykiskt i och med denna ”transformation”. Vem vet, kanske blir jag dryg, ignorant eller annat. Kanske fortsätter jag inte att vara lika öppen och skämtsam som tidigare? Tror att det är många som är i min situation som liksom måste överkompensera med att alltid ställa upp, allt finnas där, alltid vara den som man kan vända sig till kort sagt – personen som viker sig baklänges för att få andra att känna sig bra. I mitt fall tror jag iaf att detta har varit lite av min skyddsmekanism för att lyckas smälta in bättre med min enorma övervikt. Eller så kanske jag bara är sådan som person? Varför jag undrar över detta är just för att jag kan beskrivas privat som en stor nallebjörn, men på arbetet har liknats vid en som man inte skall försöka att sätta sig på. Sett till skillnaden mellan dessa två (privat/arbete) är att jag är hur säker som helst när det kommer till min arbetspotential, medans på det privata planet inte riktigt kännt mig säker i hur jag ska förhålla mig till vissa situationer. Ex. som att säga nej. Jag säger i princip aldrig nej. Inte för att jag är konflikträdd eller något sådant, men då jag inte känner mig säker så viker jag mig hellre än att förlora någon. När jag tänker på det så känns det fel, men det är heller inget som jag kommer att direkt skrika ut till någon.

Lyssnade precis på en låt som jag tycker väldigt mycket om av den Danska gruppen Saybia – Bend the Rules där de sjunger: But lately I have come, to realize that voice inside my head, belongs to me. Now everything is pros, and cons. Ignorance is gone. Och det är väl ungefär det känns just nu, att jag har slutat att ignorera. Har slutat att ignora att jag ser ut som jag gör, gör de sakerna jag gör för att försöka att smälta in. Det tar ett tag att förstå att man egentligen duger precis just som man är, även om man inte trivs i den förpackning man är paketerad i. Lite av detta fick jag höra nu i veckan när jag pratade med en gammal vän som tyvärr flyttat från Sverige då jag berättade att förhoppningsvis finns det inte lika mycket kvar att älska när vi ses igen på ett skämtsamt sätt. Berättade sedan om mitt kroppsuppdrag, och att jag ska ner 40 kilo. Utan att blinka svarade hon ”Du, det kommer alltid att finnas kvar att älska av dig, enda skillnaden är att nästa gång så kommer du att vara i koncentrerad form.”

Det är gånger som dessa som det verkligen kommer till sin spets, för helt plötsligt inser man att lika väl som man tagit kritik, har man knappt kunnat förstå att det verkligen finns folk runtomkring som verkligen bryr sig – oavsett om jag är tjock, smal, fattig, rik, lång eller kort.

Med dom orden lämnar jag för sängen och tackar för mig…

//FatBoy

Annonser

Hej!

Vid förra invägningen var jag snuddande nära att klara Delmål 1. Delmålet bestod av att jag skulle skaffa ett till fadderbarn, och såhär skrev jag när jag satte det delmålet;

Vid detta laget vet jag att jag är på rätt spår, och det är dags att hjälpa någon annan

Min nästa invägning är som sagt på Söndag, men jag vet att jag har gått ner de 2 hekto som saknades till delmålet, så nu kunde jag inte hålla mig. Har precis anmält mig till Plan Sverige för 5 minuter sedan. Jag kommer att lägga upp lite mer information när jag fått foldern från dem som skall komma inom 2 veckor.

//FatBoy

God afton Sverige!

Idag är det Fredag och löningsdag. Ska bli intressant att se hur mycket som maten kommer att kosta mig. Denna veckas mat har kostat cirka 500-600 spänn. Det är extremt lite i mina mått mätta. Jag har inte ätit ute en enda gång, utan hållt mig till mina bantarbiffar. Imorgon ska jag läsa igenom min nya receptbok, Kokbok – GI-noll, av Sten Sture. Hittade den till superpris – 100 spänn inklusive frakt. Verkligen stort tack till Sten Sture Skaldeman och hans insats. Vet inte riktigt var jag ska börja, eller sluta för den delen, när det kommer till tack´andet  – så jag nöjer mig där.

Som titeln på deta inlägg lyder håller jag på att samla ihop material. Har precis tagit bilder på mig, och jag ser lite skillnad på magen. Framifrån var den tidigare mycket mer rund, och nu är den inte lika mycket rund – fast fortfarande fet såklart! Sett från sidan märktes nog den största skillnaden. Jag kommer säkerligen att få flera som vill att jag ska publicera bilder, men jag känner mig inte riktigt redo för det. Många vänner har bett mig göra de så de kan följa och se – men jag har sagt att jag inte känner mig bekväm med det. Jag lovar Er dock att det kommer att komma bilder, och filmer. Funderar faktiskt på att skapa en kort film på en 5-10 minuter – kanske blir den längre, kanske blir den kortare – där jag liksom summerar ihop vad jag gått igenom, hur, och varför. Det kan vara nyttigt för mig tror jag.


Som alla andra kommer jag att publicera videon om några månader på YouTube 🙂

Dock har jag märkt ett problem. Och det är ett ganska stort problem. Gamla bilder har jag inte kvar, och de få som finns kvar är oftast de bilder som jag själv ”godkänt” att de finns. Dvs. alla bilder som jag egentligen vill att de ska finnas är liksom *poff* borta!  Troligen är det lite av den där ökända självbevarelsedriften som fått mig att slänga bort bilderna, lite av det som gjorde att jag orkade kliva upp varje dag utan att se döden i vitögat. Kort sagt har jag blundat för tjockisbilderna, och slängt dem. Jag ångrar det idag. Hade gärna sett att jag hittat några bilder där jag likt Jabba Hutt glufsat i mig mat och indirekt visat både ölkagge och dubbelhaka. Men jag hittar dem inte. Och det är här vänner kommer in. Jag vet att många av mina vänner har gamla bilder på mig där man ser mitt tjocka jag. Dessa bilder ska jag försöka att få tag på!

//FatBoy