Jag var på en inflyttningsfest igår och träffade lite vänner som jag inte sett på lite över tre veckor pga arbete och utlandsresan. En av dom kollade på mig precis innan jag skulle åka och sa ”Vet du, jag funderade på vad du ändrat på, för det syns att du har förändrats…. Hur många kilon har du gått ner egentligen?”

Trodde inte att jag skulle vara så respnsiv för positivt feedback, men när jag hörde det där så blev jag riktigt glad. Nu har det som jag tragglat på med under fyra veckor börjat synas också. Jag vet själv att jag efter dag 3-4 kände mig mycket bättre, och för varje dag som går blir det bara bättre. Jag tackade iaf för feedback´en och sa att det var nästan 8 kilo och nästan lika många runt midjan (~6cm). Sen skrattade jag och lade till ”Det är 32 kg kvar och 34 runt midjan så det här är bara ett litet steg!”

Väl på festen drack jag bara rött vin. Whiskey fanns inte, och i kombination med min förkylning skulle för mycket alkohol inte vara något bra alternativ. Gåller som sagt att lyssna på kroppen – oavsett vad vänner, familj och andra säger. Även om du inte har kul just då, så tro mig när jag säger att det troligen är roligare än att du skulle dö för tidigt, eller ligga på sjukhuset pga. din övervikt. Ingen tårta kan klå det. Tyvärr.


Rött vin – ”Bra skit!” som jag brukar säga 🙂

Fick dessutom höra idag av en annan vän att det börjar synas på mitt ansikte, och det är också positivt antar jag? Jag vill ju inte försvinna helt, eller som en annan tjejkompis till mig sa ”Visst vet du att du kommer att bli hett villebråd på krogen efter detta…” och flinade. Första intrycket är ju ganska viktigt när det kommer till att träffa någon. Jag brukar oftast göra ett väldigt stort intryck, eller ja – min kroppshydda brukar det. Förhoppningsvis kommer jag att kunna göra det om ett år eller två också, men det kommer att bli ganska svårt  att göra det när min mage inte får agera isbrytare 😉

Vad gäller fest föresten så har jag läst att det är väldigt många som skrivit på olika forum att det är svårt. Det är svårt att hålla sig från godis, tårta och annan mat. Jag kan förstå att dessa personer till en viss del, men en stor del av mig skakar bara på huvdet! Det känns som att dessa människor inte riktigt kommit i balans, eller att de inte är 100% säker på sitt beslut att verkligen förändra något? Jag är verkligen kluven i den här frågan, men ytterst handlar det om att ta hand om sin kropp. Tro mig, det är ingen som skulle kolla snett om du inte äter tårta. Och skulle det vara så att någon skulle klaga, varför inte bara säga att du är allergisk? Du ljuger ju inte. För du är – precis som ja – allergisk mot kolhydrater! För er som inte fått diagnosen tjockis än av Er själva, ni som har den dolda allergin mot kolhydrater så kan jag beskriva symptomen. Märk väl att jag inte är någon läkare… Uppsvullen mage, stora storlekar på kläderna, flåsar vid ansträngning och humörsvängningar när ni inte får socker. Skämt å sido – tänk bara såhär: Mår jag bra av detta? Är det värt det? – Om svaret är nej på båda – stå över! Om svaret är JA på båda, lägg då till VERKLIGEN i meningen, och tänk om igen. Nu kommer det inte att bli två JA, det kan jag garantera dig 🙂

Annonser